- Chainmejl
- Posts
- Att läsa en nazist
Att läsa en nazist
Spoiler: Det är sådär.

Vänner,
Jag har flyttat Chainmejl från Buttondown till Beehiiv, av en massa tråkiga anledningar ingen bryr sig om. Gamla mejl kan fortfarande hittas här, men nya kommer finnas på https://chainmejl.beehiiv.com/.
Så här en månad efter julafton sitter jag och tänker på alla böcker jag läst. Julen har alltid varit en läshögtid för mig – ofta fick jag böcker i julklapp som liten, och ägnade större delen av jullovet att plöja dem.
För det mesta köpte mina föräldrar och släktingar bara böckerna jag önskade mig, men ibland fick de feeling. Jag minns besvikelsen när jag öppnade en Fem-bok. Eller när min frireligiösa faster köpte en SF-bok utgiven på Livets ords förlag. (Idag ångrar jag att jag inte sparade just den.)
Min självbild är att jag är lätt att köpa presenter till. “Gå in på Science fiction-bokhandeln och köp vad som helst på nyhetshyllan” brukar jag säga. Problemet är bara att när någon försökt så har jag bara fått riktigt ointressanta böcker som jag aldrig vill läsa. “Tror dom att jag gillar det här? Fy fan tror de jag är nån jäkla nolla eller?!”
Jag har helt enkelt landat i att jag är skitsvår att köpa presenter till.
Läst sedan sist
Mats Jonssons Stinas jojk. Otrolig seriebiografi av “Stor-Stina”, samen som under 1800-talet turnerade runt Europa i egenskap av jättelång. Målgruppen är barn 9+, men även min 7-åring älskade en.
Olivie Blakes Masters of Death. En halvbra roman som du egentligen inte måste läsa. Den handlar om en vampyr som jobbar som mäklare och måste sälja ett hus som hemsökt av ett spöke. Sen blir det konstigare.
Två länkar
Min recension av Lund: Den förbjudna kunskapens stad i Sydsvenskan.
Boken om webbforumet Rollspel.nu är klar! Läs mer om (och läs) den här.
The man of gold
I mitt förra mejl nämnde jag att jag börjat läsa nazisten MAR Barkers The Man of Gold, och lovade att återkomma med ett omdöme. Kortfattat: Jag gav upp efter 100 sidor.
Jag skulle inte påstå att det finns någon uppenbar nazism i The Man of Gold, den var bara tråkig. I grunden finns där en spännande Indiana Jones-aktig story, men den begravs i ett väldigt omständligt språk, kryddat med extrema mängder fantasy-ord. Vi har också att göra med en författare som vill berätta allt om världen han har hittat på, och gärna flikar in diverse mer eller mindre relevant lore så fort han får tillfälle (ofta).
Hela boken är skriven såhär:

Jag snackar för övrigt mer om boken i senaste LÄS HÅRT.
Silmarillion Update

Bok med fralla. Nom.
För ett tag sedan gick jag i mål med Tolkiens The Silmarillion, som var otroligt mycket bättre än jag fruktat. Har inte läst den på engelska förr, och på svenska senast för säkert 32 år sedan. Boken var en jäkla resa ska jag säga, men jag måste nog samla tankarna lite innan jag skriver mer om det. Återkommer i ärendet.
Just nu läser jag
Mats Jonssons När vi var samer. Mycket bra. Som någon med ganska lite koll på min släkts förflutna blir jag sugen på att släktforska. (Ett ålderstecken.)
Maj Samzelius Hjältar och monster på himlavalvet 2. Berättelserna håller än. Illustrationerna är förbannat tråkiga, och det finns en helt onödig ramberättelse, men historierna i sig är top notch.
Tack för den här gången, hörssnart igen!
Magnus