Belgarion och jag hade garanterat blivit bästisar

Hej!

Jag såg en TikTok för ett tag sedan, en video på tjej som stod framför ett green screen-slott. Sen stod det så här:

Det träffade mig. Och det fick mig att tänka på en annan gång jag blev träffad av en oskyldig kommentar. Det var en vikarierande biblioteksassistent när jag jobbade på Järfälla folkbibliotek för 24 år sedan - när vi pratade om böcker och läsning och hur nice det är så sa hon “Men man får inte läsa så mycket att man glömmer bort att leva”. Och jag kände mig så jäkla utpekad, nästan attackerad, trots att det inte alls var riktat mot mig. Det vara bara något hon sa i förbifarten. Hon kände ju inte ens mig.

(Järfälla folkbibliotek kring millennieskiftet var ett spännande ställe på många sätt, men det är en annan grej.)

Ok, så jag har efter detta tänkt en del på läsande som försvarsmekanism och ren flykt. En bekant till mig berättade exempelvis att hen i sina tonår läste Sagan om ringen 18 gånger, som ett sätt att fly undan en vardag präglad av missbruk och våld.

Läsning som ett sätt att skapa sig en fristad. Den så omtalade hemliga trädgården, le jardin secret, eller vad det kallas. Kanske en buffert kring den hemliga trädgården? Litteratur som demilitariserad zon mellan ens inre och omvärlden.

Kan läsning vara ett sätt att fylla sin inre trädgård med saker som omedelbart distraherar en från världen utanför? För när jag tänker på Theodens “Arise!”-tal, tänker jag inte på hur mina föräldrar förändrades efter att min funktionshindrade syster föddes.

För mig, under min uppväxt, fungerade läsningen också som ett sätt att inte behöva bry mig om att andra var elaka. I högstadiet t.ex. tror jag att jag garanterat hade blivit mobbad om jag faktiskt reagerat och brytt mig om de balla killarnas provokationer. Men vad spelade det för roll om Tobbe och Robban, eller vad de nu hette, knuffade in mig i en vägg? De var inte viktiga, deras åsikter helt irrelevanta - det var ju Belgarion som var viktig! Han har ju precis kommit fram till Cthol Murgos och bråkade nyss med Ce’Nedra. Hur ska det gå!? Belgarion och jag hade garanterat blivit bästisar. Om han funnits på riktigt

Böcker blev min tillflykt - och rollspelen, och andra sätt att stiga ur denna värld - och det jag läste blev mina verktyg för att förstå och hantera världen omkring mig. På gott och ont. Hoppas mest på gott.

Så är det nog än i dag. Det mesta jag vet om livet har jag lärt mig i en bok. Det effektivaste jag kan göra för att återhämta mig från livet är att läsa en bok.

Och annars då?

Tackar som frågar! Jo, Johan och jag har släppt ett nytt LÄS HÅRT om Timothy Zahns “Star Wars: Heir to the Empire”, och även ett litet Nights där vi skvallrar som ett par gamla gubbar.

Läs försiktigt, mina vänner.

Magnus