Så blev jag en fantasyläsare

Vänner,

Här får ni en påminnelse om att nästa LÄS HÅRT kommer nästa vecka och handlar om Stephen Kings Christine, och att det senaste Patreon-avsnittet är en riktig banger.

Men nog promotion, nu vill jag prata om livet och litteraturen.

Slumpen har en otrolig påverkan på våra liv. Jag har snackat om det i relation till min karriär tidigare (kolla bara in det här goa LinkedIn-inlägget) - långt ifrån en spikrak väg, utan mer en Morias gruvor av tillfälligheter, klavertramp och lyckskott.

Jag tar också upp det ibland när det kommer till mitt liv i stort: att min storebror helt clueless köpte Mutant (1984) till mig i julklapp är den enskilda händelse som haft störst påverkan på mitt liv. Men jag kan också nämna saker som att jag träffade min fru när jag gick in på den nu nedlagda dejtingsajten Maizily för att avsluta mitt konto. Eller att jag på rent infall flyttade till Telefonplan och inte tillbaka till Jakobsberg efter en breakup.

I backspegeln känns det som att jag har haft marginell kontroll över mitt liv. Jag har gjort val, men omöjligt kunnat ana vad de valen skulle leda till.

På bokfronten är det likadant.

När jag lånade Sagan om ringen på skolbiblioteket i Tallbohovskolan slog mitt liv in på ett nytt spår och “att läsa” blev den dominerande kraften i mitt liv.

Tyvärr är händelserna som ledde fram till att jag plockade ner just den boken från hyllan inte särskilt smickrande.

Så här gick det till.

På högstadiet hade jag en vän som hette Anders. Vi var som sammanvuxna vid höften, men hade också en sån där klassisk killvänskap¹, präglad av avund och konkurrens.

I början av december 1990 var jag hemma hos Anders och spelade Wastelands på hans C64, och fick av en händelse syn på hans önskelista. Den låg på bordet bredvid familjens telefon, så den gick liksom inte att undvika när jag ringde hem för att höra om jag kunde stanna lite längre.

På önskelistan stod “sagan om ringen rollspelet” skrivet.

På den här tiden bestod min relation till Sagan om ringen av Bakshis film från ‘78, som jag sett något år tidigare med sprakig mottagning på en svartvit 14-tummare på landet. Ingen relation att tala om alltså. Det spelade föga roll, för när jag såg den där raden på önskelistan genomfors jag av en blixt av missunnsamhet - “vaffan ska han ha sagan om ringen-rollspelet? Det är ju jag som ska ha det!”

Spelet hade knappt blippat på min radar innan dess, men när jag kom hem senare den kvällen uppdaterade jag min egen lista till tomten. Sen gick jag ut till mina föräldrar och berättade passionerat att det enda jag önskade mig i julklapp var Sagan om ringen-rollspelet.

Några dagar senare upptäckte jag att det fanns en BOK som spelet, och filmen, var baserad på. Jag hade inte ens koll på att att Sagan om ringen var en bok! ²

Eftersom jag inför omvärlden och mig själv behövde cementera mitt nya Tolkien-intresse, gick jag och lånade den. Micke, skolbibliotekarien, blev glad, och jag - jag vandrade in i Gamla skogen och har till dags dato inte kommit ut igen.

Kanske hade jag blivit fantasyläsare även utan Anders önskelista, utan min instinkt att bräcka honom. Det är inte osannolikt, men det går inte att komma bort ifrån att det som faktiskt skedde var detta:

Jag upptäckte min stora passion i livet för att jag var en dålig kompis.

(Och ja, jag fick rollspelet i julklapp det året.)

Förutom att läsa vidare i Ingmar Bergmans Laterna magica, har jag även börjat plöja Anders Blixts Chock-kampanj Basker blå. Mycket bra är den.

Ett 10 år gammalt avsnitt av min gamla podd FAQ-podden. Hoppas jag inte säger något pinsamt.

Läs försiktigt,
Magnus