Bröderna Lejonhjärta är dåliga spioner

Vänner,

Jag har läst en del under semestern, men jag har också skrivit. Bland annat detta:

• Mörk borg-skaparna: ”Det finns inget hopp, det är hela poängen” (Dagens ETC, 10 aug)

• Hur känns det att vara tillbaka på jobbet, alla chefshatare? (Piruett.se, 8 aug)

• Min diktsamling borde nog inte finnas (Dagens ETC, 15 juli)

• Ingen under 55 har råd att skaffa båt (Dagens ETC, 7 juli)

Men vad har jag läst då? Jo…

Bröderna Lejonhjärta

Just nu läser jag Bröderna Lejonhjärta för min dotter och hela grejen med att de gömmer alla hemliga motståndsrörelse-meddelanden hemma i Ryttargården är obegripligt. Varför måste de ha ett arkiv av komprometterande brevduvebrev? Varför bränner Sofia inte skiten när hon har läst dem?

Det som får storyn i rullning är alltså att gänget i Körsbärsdalen är extremt dåliga på att bedriva partisanverksamhet. Otroligt konstruerad plot-point.

Fatale

Ed Brubaker och Sean Phillips Fatale är en jäkla resa alltså. Fem album – alla är bra, men den tappar lite efter album 2.

3:an kändes som lite kul kuriosa, men led av att bara vara löst kopplad till serien i övrigt.

4:an var mest repetition. Inte dålig, men nog det svagaste albumet. I fyran använde Brubaker sitt favoritgrepp minnesförlust igen, men på ett väldigt trubbigt och ointressant sätt. Jävlar vad han älskar minnesförluster.

Fatale 5 var lite för Alan Moore för min smak. Gillar Alan, men tyckte inte det funkade här. Brubaker bottnar inte riktigt i den nivån av ockulta trams.

Men ändå: En riktigt bra jävla serie. Läs den.

Spirou

Lånade ett album på biblioteket som samlade Tomes och Janrys Spirou-serier från tidigt 1980-tal. Det var väldigt väldigt kul läsning. Kolla på det här uppslaget, bara. Jag garvade högt.

Moby Dick

Vilken sjuk bok detta är.

Ja, den handlar mycket om valar. Men det är så mycket annat konstigt i denna roman att det är svårt att berätta om allt. Mycket handlar det om att ting och händelser beskrivs gravallvarlig även om det är trams eller bara helt vardagliga grejer.

Urval av saker jag kommer bära med mig resten av mitt liv:

• Vid ett tillfälle blir berättaren skedad av en kannibal.

• Berättaren, Ishmael, blev rädd för två stora krukor, men sen blev han jätteglad när han fick äta en god stuvning med musslor. Jag ska också börja ropa ”Oh! sweet friends, hearken to me” när jag ska tipsa om en bra restaurang.

• Stort drama när kannibalen smög in sin harpun på hotellrummet. Kvinnan som äger värdshuset ville sätta upp en skylt: ”Självmord är inte tillåtet här.”

• Plötsligt kom en pjäs!

• Läskiga asiater!

• Älskar att Ahab ibland kallas Dark Ahab.

• Vem-är-vem bland valar.

• Rep och repskötsel bland valjägare.

• En cholo dyker upp i beställningen.

Jag skulle inte säga att det är en bra bok. Fascinerande oförutsägbar och ofrivilligt humoristisk, kanske.

Ur arkivet

Ha det bra och läs försiktigt.

Magnus