Scrolla ner för en exklusiv skräcknovell!
Vänner,
Ni som redan lyssnat på senaste LÄS HÅRT vet att jag nyligen läste Selma Lagerlöfs skräcknovell Spökhanden.
Jag är ju ingen horrorkille egentligen, men det finns något fint med enkelheten hos gammal genrelitteratur.
Skräckmomentet i Spökhanden är att det ibland dyker upp en LÄSKIG HAND i ett rum. Inga konstigheter, inga krusiduller, ingen worldbuilding. Det finns ingen uråldrig ras av spökhänder som har en egen agenda och en mytologi som utforskas över fyra romaner, tre noveller och en serietidnings-spinnoff.
Nä, det är bara - titta en läskig hand!
Det får mig att tänka på Edgar Alan Poes The Raven där han satsar allt på att DET FINNS EN LÄSKIG FÅGEL! Uppskattar det.
Det känns ibland som det var så enkelt att skriva genre förr. (Det var säkert inte det, men det känns så.) Man bara tog första idé som poppade upp - hmm vad sjukt det skulle vara om en enögd faktiskt kom till de blindas rike? Fatta vad knasigt om brandmän startade bränder. En båt som kan åka under vattnet.
Tänk om en grav oförklarligt var tom! “Vaddå, har det krupit upp en zombie som sprider fasa?” Nä, graven är bara tom. Läskigt! The End.
Vad är motsvarigheten till detta idag? Finns det en roman om en katt som får alla cheeseburgarna? Något som handlar om att internettroll faktiskt är troll.
Nåväl, här kommer mitt försök:
Logga in på Kivra i appen eller på webben
En novell av Magnus Dahl
När Anton loggade in på Kivra på webben fanns där en avsändare han inte kände igen. Mellan Skatteverket och Folksam låg en konstig logga, en svart döskalle på röd bakgrund. Verkligen inget företag han haft kontakt med, någonsin. Nån inkassogrej?
Två nya brev stod det. Anton klickade, men ingenting öppnades. Han klickade igen - ingenting. Han klickade och klickade utan att något hände. Klick. Jävla sajt. Klick klick. Varför fick han inte upp breven? Klick klick. Ingenting. Klick. Döskallen grinade mot honom. Klick klick klick klick. Fan vad det gjorde ont i höger pekfinger. Klick klick klick kick. Log döskallen nu? Skrattade den åt honom? klick klick klick klickklick. Anton kände skrattet komma. Klick klick klick klick. Fingret var bortdomnat. Klick. Han kunde inte hålla tillbaka längre - han skrattade. Döskallen skrattade tillsammans med honom. Klick klick klick klick klick klick.
***
Vad tyst det är, tänkte Segvi när hon vred om nyckeln i låset. Anton skulle ju jobba hemma idag. Ytterdörren gled upp och hon ställde ner systemetpåsen med ett klonk på hallmattan. Det luktade konstigt. “Älskling, är du hemma?” ropade hon. Tyst i lägenheten. Eller, inte riktigt tyst - det var något som lät svagt i vardagsrummet. Hon sparkade av sig Acne-kängorna. “Hallå?” Något som klickade. Hon gick in i vardagsrummet. Klick klick klick, knappt hörbart. Det första hon såg var blodet. Blod över golvet. Segvi lyfte blicken mot hemmakontoret i hörnet – och skrek.
Slut.
Just nu läser jag
Ingmar Bergman, Laterna Magica. När jag var sjuk häromveckan kollade jag på lite Bergman-grejer på SVT Play, och bestämde mig för att jag ville veta mer. Därav denna självbiografi. Man blir inte direkt Team Bergman av att läsa den.
EP Uggla, Drakar och demoner: Slutet. Jag tycker det är väldigt roligt att karaktären Gizma i denna bok är John Wick och resten av gänget är Merry och Pippin från första halvan av Ringens brödraskap. Kul läsning rakt igenom.
Alldeles nyss läste jag faktiskt Anders Blixt rollspelsmodul Stunde Null. Skrev om den här.
Ur arkivet
Läs försiktigt så hörs vi snart igen,
Magnus