Hej,
Jag har gjort en enkätundersökning bland alla rollspelare jag känner för att sammanställa ett lexikon över hur rollspelare pratar och har pratat i Sverige. Skicka gärna in egna bidrag!
Ni kan också kolla in mitt gamla konstverk Selfiehösten.
Ett nytt LÄS HÅRT har landat!
Wuthering Heigths, vad fan pågår?
Jag snackar lite om detta i senaste LÄS HÅRT, men jag måste få ner det på pränt också.
Av en händelse började jag läsa Emily Brontës Wuthering Heights ungefär samtidigt som den första filmtrailern landade. Så här ser den ut:
“The greatest love-story of all time”. Nu när jag läst klart boken så kan jag slå fast att som kärlekshistoria har den en del brister. Det är liksom 300 sidor skäl för orosanmälning.
Det är en jättebra bok, inget snack om saken. Komplexa karaktärer, drama!, mörker, suggestivt skildrade miljöer. Men the greatest love-story of all time? Nej. Det är så otrolig dysfunktionell kärlek som förekommer inom den här bokens pärmar. Folk mår så dåligt. Tar så dåliga beslut. Beter sig så illa. Barn far illa. Bedrägerier, lögner och svek.
I någon mening är det väldigt trovärdiga relationer som skildras. Relationer som är dåliga för alla inblandade, absolut, men känslor som känns verkliga.
Självhjälpsåret fortsätter
I min eviga kamp att bli en människa har jag läst Markus Aurelius "Självbetraktelser". Romersk kejsare skriver om hur man bör leva sitt liv enligt stoicismen. Det är ganska basic stuff, helt ärligt, men ändå grejer det är bra att bli påmind om. Några exempel:
En dålig sak och din reaktion på den dåliga saken är två olika ting.
Försök inte påverka sånt du inte kan påverka.
Du styr över dina egna tankar och handlingar.
Gör goda handlingar. Gör inte dåliga handlingar.
Ibland blir det underhållande specifikt:
Ägna dig inte åt vakteluppfödning.
Ligg inte med kristna.
Det är jobbigt att kliva upp ur sängen, men man måste.
Bra bok överlag. Det är alltid skoj att bli påmind om att människan kämpat med samma problem i alla tider.
Trist att just denna titel sjanghajats av manosfären som verkar tolka den som "var svinhård och låt ingenting distrahera dig från ditt grind, allra minst dina egna känslor". Som jag läser Aurelius handlar det inte alls om detta. Snarare uppmanar han till att vara öppen och hypermedveten om sina känslor, att alltid reflektera över varför man känner som man gör. Man ska inte ignorera omvärlden, man ska studera den noga och se den för vad den är. I synnerhet i relation till vilka känslor den väcker i en.
Läser just nu
Harlan Ellison, Dangerous Visions. Nästa LÄS HÅRT-bok.
Ur arkivet
/Magnus